Matchrapport, ellet nåt

Är nu hemkommer från en tredagarssemester i Stockholm, som för övrigt var en trevlig liten semester med mycket sol, havslukt, kyla - och fotboll.


Jag pratar såklart om Royal League-matchen mot AIK på Råsunda fotbollsstadion. Första halvlek var relativt jämn där Elfsborg var det något bättre laget till en början. Men den första riktigt farliga chansen skapades inte förrän ganska sent, då Daniel Alexandersson fick en perfekt passning och kom fri mot Örlund. Alexandersson vek inåt i banan men hans skott var rätt förutsägbart, och därför kunde AIK-målvakten rädda skottet enkelt. Därefter arbetade sig AIK in i matchen och hade även de ett par kvalificerade målchanser, bland annat ett par omdiskutabla handsituationer i Elfsborgs straffområde, innan Elfsborg kunde avsluta första halvlek genom ett hårt skott av Bajrami i ribbans underkant. Typsikt.
Andra halvlek var även den ganska jämn, skillnaden var dock att AIK verkade vara något bättre vän med bollen än i första, och uppträdde mer som ett hemmalag än i första. Nio minuter in i andra halvlek kom så deras mål - Rubarth drev bollen längs vänsterkanten och fick sedan på ett kanonskott från cirka 30 meter som var otagbart för Wiland. 1-0 AIK, ganska rättvist. Råsunda exploderade, om det så bara var dryga 6000 åskådare. AIK blev stärkta av sitt mål och fortsatte därefter att pressa på, och kunde mycket väl gjort 2-0 vid något tillfälle, men så blev det inte. Istället kom Elfsborg in i matchen betydligt bättre och skapade chans på chans, utan lyckade resultat. Många snedsparkar och skott högt över målramen i de avgörande momenten. Typsikt. Men så, i den 86:e minuten, fick Elfsborg en frispark strax utanför AIK:s straffområde något till höger, och detta kändes som vår sista målchans i matchen. Det samlades många intresserade frisparksskyttar kring bollen som vanligt - mest sugen ut såg Mathias Svenssons vänsterfot. Det skulle dock bli Alexandersson som sköt, och vilken träff han fick! Jag såg redan innan bollen var inne att det skulle bli mål, helt otagbart för Örlund. 1-1, helt rättvist.
Sett över hela matchen var 1-1 ett logiskt resultat, vilket mest gladde Elfsborg, eftersom de gulsvarta nu är klara för kvartsfinal i Royal League. Skönt.

Det var kallt att se på matchen, riktigt kallt. Vantar var inte att tänka på, för då skulle inte mina applåders hörts. Jag såg inte en enda Elfsborgare på arenan, bara AIK:are överallt. Inte ens på bortasektionen fanns det någon Elfsborgare, tyvärr. AIK:arna var verkligen kaxiga och stöddiga. Verkligen! Varje gång Anders hade bollen hörde jag "tjockis" från flera håll på läktaren samtidigt som det gick ett högt bu-rop över hela arenan. Bo-ropen är bara ett tecken på avundsjuka och psykning. För vilket lag skulle inte vilja ha Anders Svensson? Och vilken motståndarsupporter vill inte psyka duktiga spelare som man fruktar, för att få denne spelare ur balans? Så genomskådligt! Höhö! Mannan bakom mig var förresten verkligen extrem - han snackade skit i i princip 90 minuter, där man bland annat fick höra "jag skäms för att jag applåderade Anders Svensson då han gjorde frisparksmålet mot Argentina, kan inte fatta att jag gjorde det". Hallå eller? Något annat som irriterade mig var att alla AIK:are ställde sig upp så fort AIK började närma sig Elfsborgs straffområde. Ser man inte lika bra ändå? Om inte, köp ståplats! Vad gjorde då jag för att visa min frustration till deras beteende? Jo, jag ställde mig upp, helt ensam, då Elfsborg började närma sig AIK:s straffområde (: