Reserapport

Ska här och nu försöka mig på min första reserapport. Återstår bara att se om min post blir ett fiasko eller ej.

Vår resa startade från Borås vid halv tre-tiden och under hela resans gång hade ja, tro det eller ej, en väldigt obehaglig känsla i kroppen. En känsla om att Elfsborg skulle åka på storstryk. Försökte därför låta bli att tänka på matchen utan la istället fokus på annat, såsom det vackra vädret och att sommaren äntligen är på väg.

För ovanlighetens skull åkte vi inte Varbergsvägen till Halmstad, utan åkte över Svenljunga så vi kom ut på motorvägen nere i Falkenberg. Dessförinnan stannade vi dock till i Ullared för att äta på Burger King. Då Burger King ligger i anslutning till Ullared så var det såklart fullt med bilar på den enorma parkeringen. Nu vet jag visserligen inte varför jag överhuvudtaget ens nämde föregående mening om att Burger King ligger i anslutning till Ullaren, men det kan väl vara intressant för vissa att få vetskap om. När vi var där inne, passade jag samtidigt på att gå på toa. Men - varför hade de valt att ha så gott som genomskinliga toalettdörrar ut till restaurangen? Man fick sitta på helspänn, inte bra. Detta kompenserades dock av den så väldoftande tvålen de erbjöd sina gäster.

Vår bilfärd gick vidare. Då vi väl var framme i Falkenberg ökade min bror hastigheten rejält i vår blå mazda, och vi ägde ytterfilen om man säger så. Noterbart här är att det, strax efter Falkenberg, var en utländsk (det hör väl dock inte till saken) kvinna med en fullpackad bil av diverse ting, som åkte i ytterfilen trots att hon inte tog ikapp något på den framförvarande lastbilen ett par hundra meter längre fram på motorvägen. Efter ett par minuters körande i ytterfilen la hon sig dock i innerfilen så min bror kunde åka förbi, och ungdomarna i baksätet vinkade så glatt till mig medan mamman(?) mest såg bekymrad ut.

Väl framme i Halmstad bestämde vi oss för att ta en liten promenad i staden innan matchen, dels för att ta tempen på Halmstadfansen, men dels för att få tiden att gå. Ingen verkade dock ha insett att det var match på gång, då de bara glodde på min halsduk och smålog en aning. I "centrum" satt det en halvgammal undgom och solade sig, medan det kring en fontän gick två småbarn iklädda overall och mössa. Tyckte synd om barnen som tvingades ha på sig vinterkläder då det var solsken och säkerligen över tio plusgrader. Märkte som sagt inte av någon fotbollsfeber överhuvudtaget, men däremot kunde jag konstatera att ungefär varje individ i Halmstad ägde en hund - överallt var det hundar! Kunde även konstatera att alla medelålders män vallfärdade till Nissan för att där pröva fiskelyckan.

Då vi ställde oss utanför grindarna vid Örjans vall kring 17.50 såg vi en, ja i alla fall för oss, känd person. Nämligen Jörgen Mörnbäck. Elfsborgsmössan fick han på sig i ungefär samma stund som grindarna slogs upp tio minuter senare. Och som jag nämnde igår gick jag in som ungdom, detta utan problem. Betalade glatt mina 60 kronor och smålog mot kassörskan samtidigt som jag inträdde Örjans vall. Något jag aldrig har förstått mig på är varför Hallänningarna envisas med att åskådarna först ska betala inträda (60 respektiva 120 kronor), och sedan betala ytterligare 60 kronor för sittplats. Detta gjorde dock jag och min bror, men fick till min stora besvikelse biljett till rad två. När vi väl satt oss på våra platser blev besvikelsen än större då jag insåg att man från den nivån knappt såg över reklamskyltarna som stod uppställda kring planen.

Men match blev det, och alla vet ju i det här laget vilket lag som gick segrande ur striden. Därför hoppar jag över matchrapport, då det redan finns ett dussintal utlagda på nätet. Om nu någon mot förmodan missat att läsa matchrapport hänvisar jag till Röd Guling och BT.

Bilresan hem gick väldigt bra, mycket tack vare att jag under större delen av resan satt i helt andra tankar. Tankar om hur jag, tillsammans med 17 000 andra, stormar planen i den 26:e omgången för att gratulera Eleganterna till det första SM-guldet på 45 år. Tankar som gör livet värt att leva (: