Jag är arg!

För ett antal veckor sedan lånade jag vid två tillfällen ut sammanlagt 83.50 kr till en, ja, vi kan kalla henne kompis. Eftersom det imorgon är sista skoldagen för oss, så tänkte jag att jag skulle kräva tillbaka pengarna idag. När jag påminde henne om att hon var skyldig mig pengar fick jag först svaret "va, är jag?" följt av "jag var ju bara skyldig dig tio kronor". När jag sedan sa "du ljuger" svarade hon upp med "det är ju du som ljuger". Till sist fick hon dock fram att hon inte hade någon växel, och att hon skulle ge mig pengarna (tio kronor?) imorgon. Det tror jag dock inte kommer ske, för antingen kommer hon inte våga sig in till skolan, eller så säger hon att hon inte har pengar på sig.

Visst, 80 kronor är inte så mycket pengar, men kan kan trots allt köpa en del saker för 80 kronor. Att ge tillbaka pengar man lånat av någon är ju en principsak som är en självskriven, om än oskriven, lag. Personligen brukar jag återlämna pengar till de jag är skyldiga dagen efter, annars känns det helt fel och oschysst mot personen i fråga som faktiskt var snäll och lånade ut pengar till mig.

Du tänker, nu ska jag för alltid vara soft och cool och tyst och still.
Det är skönt att vara sober,
men som många klaustrofober ser du tystnaden och lugnet som ett hot.
Det kryper och det kliar överallt.
Det hettar till när du försöker ta det kallt.
Du irrar vidare i samma turbulens och ignorerar, idiot!