Mina magiska strumpor

1-0 AIK, 75:e minuten... "typiskt Elfsborg att vika ner sig såfort det vankas toppmöte, kom igen nu och KÄMPA sista kvarten!"
2-0 AIK, 84:e minuten... "nu stänger jag av webbradion! Gonatt! Hatar er Råttor!"

Efter AIK:s 2-0-mål stängde jag av webbradion, bestämde mig för att ägna mig åt något annat än fotboll, för att komma över förlusten. Vad passade då bättre än att spela lite Betapet på Internet. Snabbt och lätt surfade jag in på www.betapet.se och började spela. Tilläggas kan att jag, då matchen fortfarande inte var slut, funderade på att ta en screenprint på den Allsvenska tabellen för att kunna glädja mig åt Elfsborgs intakta nolla i förlustkolumnen, vid framtida behov.

Nu vet jag inte hur jag ska förklara detta, men anledningen till varför Elfsborg ännu inte förlorat i årets Allsvenska stavas m i n a - s v a r t a - s t r u m p o r. I de tre första allsvenska matcherna hade jag nämligen av en slump på mig samma par strumpar, om än ett "omaka par", som det så fint heter. En svart strumpa med Nalle Puh avbildad, och en svart strumpa med en grå hund avbildad. Efter Elfsborgs ovanligt övertygande inledning av säsongen, satte jag mig ner och funderade på varför det har gått så bra som det gott. Den enda förklaringen jag kom på var just mina svarta strumpor, något var magiskt med dom. Väldigt magiskt. Sen dess har jag inte vågat överge mina strumpor, för vem vågar leka med ett vinnande koncept? Inte jag i alla fall.

Nåväl, då AIK gjorde 2-0 funderade jag på varför Elfsborg låg under trots mina svarta strumpor - och där slog tanken mig! En tanke som sa att jag skulle testa att byta strumpa, så att den dåvarande högerstrumpan med Nalle Puh skulle sättas på vänster fot, och vice versa.

Minuterna gick, och jag spelade Betapet med gråten i halsen. Livescore-fönstret hade jag inte stängt ner, men det var ingen sida jag ville öppna och stirra mig blind på. Det var bara att inse, Elfsborgs första förlust var ett faktum. Och att första förlusten kom mot just AIK gjorde ju inte saken bättre.

Men så, klockan 20:47, bestämde jag mig för att en sista gång öppna fönstret, och till min stora förvåning såg jag inte längre en nolla som varit så intakt i de dittills 89:e minuter, utan kunde nu urskilja en snygg och prydlig 2:a. "Sluta driv med mig, jag är ledsen som det är!" var min första spontana reaktion.

Slutet vet vi ju alla hur det gick, och mina strumpor är mer värda än guld.


Kärleksförklaring: Älskar Er IF Elfsborg, och kommer alltid att göra det - om ni så spelar i division 6.