Vi kom iväg till Kalmar till slut, mamma och jag. Bil från Borås till Värnamo, och tåg från Värnamo till Kalmar. Mamma ville nämligen inte köra så långt med bil idag, och samtidigt gick det heller inte några tåg med lediga platser från Borås till Kalmar, så det fick bli från Värnamo. Tänker inte skriva något om matchen i sig, mer än att Kalmars vinst var helt rättvis sett över 90 minuter, men om matchen hade pågått i tio minuter till, kunde slutresultatet bli något annat än det som skrevs. Låt mig istället gå in på dagens huvudämne för mig och mamma: gnälliga, barnsliga, och patetiska Kalmarsupportrar. Hörde förresten inte Kalmars supporterklubb någon gång under hela matchen, även om vi stod på samma läkatre som dem, och då de dessutom spelade en bländande fotboll och ledde med 2-0. Pinsamt, Kalmar.
Jag tror aldrig jag varit så lättad av att lämna en stad som jag var ikväll när tåget åkte från Kalmar central klockan 19:06.
Nu känner jag för att gå in på alla övriga händelser från Kalmarresan, efter vissas önskemål ;) Kan ju ta det i kronologisk ordning för enkelhetens skull. Jag vet att vissa av dessa incidenter är mer intressanta än ändra, men jag känner ändå för att skriva ner allt som har en antydan till "onormalt betéende". Och de som inte känner sig manade av att ta del av händelserna i Kalmar, behöver heller inte läsa nedanståde. Skriver mest för att det känns skönt för mig själv att skriva av mig lite. Nu tror säkert många att jag är helt störd, men jag tror det enda problemet är att Elfsborg betyder
för mycket för mig...
Incident 1) Ungefär en timme före avspark står jag och mamma på läktaren, och jämte oss ställer det sig en Kalmargubbe i 60-års-åldern, och det första han säger är "Det regnar alltid i Borås", med betoning på "alltid". Okej, noterbart, vad ville han oss med det? Som om inte det skulle vara nog, sedan kommer han med ett otal andra helt ointressanta upplysningar om bland annat sig själv, som exempelvis att han heter Holm i efternamn, att han jobbat på cirkus i 22 år, och att Mobaecks fru är lärarinna i Borås. Pajas! Höhö. Ingen bryr sig om tjötiga Kalmarmän, 60+, inte ens mamma, även om han nog hoppades.
Incident 2) I en situation i första halvlek blev Wiland liggandes på gräset efter ett ingripande, men spelet fortgick dock. Sedan när domaren väl blåste av efter ett ogiltigt Kalmarmål i sekvensen därpå, började hela Fredriksskans att bua och busvissla åt att Wiland låg där på marken och hade ont. Det dröjde ett par minuter innan Wiland var på benen igen, och då var allaKalmarsupportrar fruktansvärt frustrerade, och fortsatte att bua och busvissla åt Wiland när han reste sig upp, trots att de då ledde med 1- eller 2-0. Jag applåderade då åt Wiland för att visa mitt stöd, även om jag vet att han inte hörde det. Sedan, i en situation i andra halvlek, fick en Kalmarspelare bollen i huvudet tror jag, och blev liggandes en lång stund. En tystnad spred sig över Fredriksskans. Båren kom in, och jag började busvissla så högt jag kunde för att dels visa mitt missnöje till Kalmars spelfördröjelse, men dels för att göra precis som Kalmarsupportrarna gjorde i förtsa halvlek: busvissla åt en spelare som blivit skadad. Jag busvisslade då de rullade ut honom på båren, samtidigt som applåderna från Smålänningarna hördes allt högre. Och det var då en gubben jämte mig blev helt vansinnig på mig. Han sa då till mannen bredvid sig, något i stil med "Nä, hon busvisslar åt en skadad Kalmarspelare. Vilken jävla dålig stil", på gnällig småländska, och syftade på mig, samtidigt som jag såg att blängde lite åt mitt håll då orden lämnade hans mun. Jag fortsatte busvissla en liten stund till, innan jag sa till honom att "jag gjorde bara som ni gjorde mot Wiland i första halvlek, typ". Då blev han tyst, åldringen till höger om mig. Under den resterande delen av matchen märkte jag att han blev mer och mer irriterad på mig, utan någon som helst anledning. Men det gjorde inte mig någonting, snarare tvärtom. Varje gång jag busvisslade åt något som gjorde mig upprörd kollade han på mig precis som om mina busvisslingar var olagliga på fotbollsläktaren.
Incident 3) Då Kalmar ledde med 2-0 bestämde jag mig för att om nu Elfsborg skulle reducera så skulle jag bara avge en lätt och sansad applåd från mina iskalla händer, för att inte göra bort mig allt för mycket bland alla Kalmarsupportrar runt omkring mig, om nu Elfsborgs reduceringsmål skulle bli det enda i matchen. Så blev det dock inte, för efter Anders snygga reduceringsmål från cirka 25 meter hörde jag mig själv skrika "Jaaaaaaaa!!" med en stämma som nog de flesta skulle förknippa med en pipig femårig tjej som för första gången åker flumriden på Liseberg, om än med en lite gladare ton än den som skulle råda i flumriden för femåringen. Samtidigt som jag skrek så där, vände jag mig om och applåderade allt vad jag kunde mot en fruktansvärt irriterande Kalmarsupporter som hela tiden sa "sååja" så fort en Kalmarspelare tog bollen från en Elfsborgare. Ren inpulsgrej även det, men det kändes helt rätt. Jag skrek och applåderade dock förgäves. Tyvärr.
Incident 5) Bakom mig stod det två Elfsbrgare, det var dock bara en av dom som hade Elfsborgshalsduk. Till en början, bör tilläggas. För då andra halvlek hade dragit igång märkte jag att han inte längre hade på sig sin gulsvarta halsduk. Skämdes han över att vara Elfsborgare, tro? Dålig stil i så fall.
Incident 6) Direkt efter matchen när folket började strömma ut, berättade jag för mamma med en väldigt arg och irriterande stämma om hur dåligt Kalmarsupportrarna betedde sig där i incident två. Jag sa som det var till henne, att jag busvisslade när en Kalmarspelare låg skadad, eftersom alla Kalmarsupportrar buade och busvisslade när Wiland låg skadad och då han sedan reste sig upp. Mamma instämde. Under hela min berättelse till mamma hade jag en röd Kalmarsupportrer tätt till höger om mig som lyssnade på varenda ord jag sa till henne, och det gick inte en sekund utan att han smålog, eller låt mig säga hånlog, mot mig. Går ju att bli arg för mindre saker, om jag säger så. Jag glodde lite tillbaka, för jag var fruktansvärt arg och irriterad på Kalmarsupportrarnas uppträdande den här kvällen. Jag måste väl även erkänna att lite av min ilska berodde på Elfsborgs dåliga spel.
Incident 7) Efter matchen tog jag av mig min jacka för att istället lämna arenan iklädd min gula nyinköpta matchtröja som jag hade under jackan. Allt för att visa att jag inte skäms för att hålla på IF Elfsborg även i motgångar. Snarare tvärtom. Jag höll dessutom upp min Elfsborgshalsduk med texten "Svenska mästare 2006" ovanför huvudet en kort stund, och det tog inte många sekunder innan en Kalmarsupporter kom fram till mig och försökte göra sig lustig. "Du kan slänga den där halsduken nu", sa han och log. Svarade då snabbt tillbaka "Det kan du också göra, om nu ditt lag hade haft förmågan att kunna vinna SM-guld någon gång". Då blev han tyst.
Incident 8) Då vi precis lämnat arenan för att gå mot stationen går vi förbi ett flertal bussar med passagerare i, de hade varit på matchen. I en av bussarna var det en kille i 15-års-åldern som inte visste hur han skulle bete sig efter en vinst, och då han såg mig kom gåendes med min Elfsborgströja började han med de så populära "slängkyssarna" som var populära när man gick i lågstadiet, typ. Fick flera sånna av honom, det var smickrande! Han fick faktiskt en tillbaka av mig för att visa min uppskattan. En liten sommarflört, kallar jag det. Undra vad han ville med det. Tror han helt enkelt inte "visste" hur man beter sig efter en vinst, han kunde nog inte behärksa sig, stackarn. Och, jag hoppas ni insåg ironin i det där med "sommarflört".
Incident 9) När vi börjar närma oss stationen har vi tre killar till höger om oss, uppskattningsvis kring 18-20 år, och då de får syn på min Elfsborgströja börjar de först att sjunga "Vilken skam, landslagsman", men då de märkte att jag ignorerade deras falska stämma börjar de istället att sjunga "Ja han är petad av Källström" för att försöka provocera mig, eller nåt. Då de upprepat den där ramsan ett antal gånger, så vänder jag mig mot dem och säger "Ni har ju inte ens nån landslagsman" med gliten i ögat samtidigt som jag var fruktansvärt irriterad. Då blev de tysta.
Incident 10) Då vårt tåg precis hade kommit till Kalmar, och dörrana öppnades för att släppa ut de resenärer som var i tåget, gick jag och mamma in i tåget innan alla resenärer hade gått av. Det kunde väl inte göra något? Det fanns ju gott om plats för båda av- och påstigning samtidigt. En lite finare dam som just skulle gå av tåget, verkade dock inte gilla min och mammas bryska försök att gå in före alla hade gått ut, och därför sa hon "Ni kan väl vänta tills vi stigit av tåget först?" med en väldigt arg röst. Jag orkade inte bry mig om henne, utan fortsatte att gå in i tåget. Jag hade då min mamma bakom mig, och då mamma försökte bry sig genom att svara något i stil med "Tror du vi har tid att vänta här tills alla har gått ur tåget?". Mammas rappa replik var nog droppen för damen, för precis efter det tacklade hon till mamma med en armtackling, och försvann sen snabbt ut ut vagnen. Vissa lever efter strikta regler och tål inga skämt. Där Kalmartanten är ett levande exempel på det. För mig och mamma kändes hela Kalmar som ett enda stort skämt. Vi var så fruktansvärt glada av att lämna Kalmar, och kunde därför kosta på oss ett skratt. Efter mammas chockerande, om än ironiska, svarsreplik till damen, fick jag en väldig skrattattack som jag aldrig fått innan. Då jag skrattade åkte nämligen hela ryggraden ur led, och även revbenen, kändes det som. Kunde knappt andas in, för då stramade det till i hela överkroppen på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. Kunde dock inte hejda mitt skratt, utan fortsatte, även fast det var en plåga för kroppen. Nu känns det dock mycket bättre, men bäst av allt är ju ändå att slippa gnäll-Kalmar.
Alla borde få uppleva att vara på "Norra stå" på Fredriksskans, det var bland det värsta jag gjort, men nu är det över. Ett par tips till de som planerar att utsättas för samma plågor som jag och min mamma, är att inte slösa ut mer pengar på entrébiljetter än nödvändigt; är du under 30 år eller över 50, köp ungdomsbiljett/pensionärsbiljett! Och för att göra dig hörd bland tusentals Kalmarsupportrar, köp en visselpipa. Och då du tröttnar på allt gnäll, lämna arenan direkt och ignorera de dussintal Kalmarsupportrar som kommer fram till dig för att försöka visa den så obefintliga Kalmarhumorn. Gnälligt var ordet.
Örebrosupportrarna ska ha en elogé för sitt uppträdande vid matchen Örebro - Elfsborg. De skötte sig helt normalt, alltså så som man är van att se motståndarsupportrar. Kalmarsupportrarnas beteenden är dock så överdrivna och chockernade att det inte ens går att översätta händelserna till ord. Tro mig. De incidenter jag skrev här ovan var ändå bara några exempel av allt vi fick genomgå på vår plågsamma resa till Kalmar. Det är inte lätt att vara svenska mästare.
Krossa Trelleborg, tack...
