Fotboll och våld

De senaste dagarna har jag läst många upprörda inlägg på olika forum, i synnerhet på www.svenskafans.com och www.vigule.se där skribenter är minst sagt upprörda över hur våldet börjar ta över på fotbollsläktarna. Och ja, jag står bakom varenda ord de skriver.

Debatten fick väl sin början efter det som utspelade sig i samband med stockholmsderbyt på Söderstadion i måndags. Många menar att Söderstadion är en för riskabel arena att spela derbyn på, och det kan jag hålla med om till viss del - arenan blir packad till bristningsgränsen och åskådarna är placerade väldigt nära planen. Men samtidigt kan man ställa sig frågan om inte raketerna och de bengaliska eldarna även hade kunnat smugglats in på en arena som Råsunda? Och då dessa föremål väl är inne på arenan är jag säker på att det inte finns någon återvändo för publikvakterna, vare sig arenan heter Söderstadion, Borås Arena eller Råsunda. Jag vill dock poängtera att jag är medveten om att de som är mest inblandade inte bör klassas som supportrar, då de till 95% bara är där för att sabotera. Jag har alltid tyckt att Hammarbys supportrar är de bästa och de trevligaste i landet, och det står jag fast vid även idag.

Även inom en så fredlig supporterklubb som Guliganerna börjar det urarta en aning. Det jag främst syftar på skedde tidigare i somras i samband med att Elfsborg gjorde mål mot Hammarby, då någon på Elfsborgsläktaren tände en bengalisk eld med gul rök; festligt för ögat, farligt för människan. I samband med att röken spred sig under hela läktarens tak hör jag en man snett bakom mig säga "åh vad bra att det kommer massa rök nu, då kan jag tända en cigarett utan att någon märker det". Personligen hatar jag cigarettrök, och dessutom är det rökförbud på alla läktare på Borås Arena - ändå tänder denne man en cigarett.

Han/hon som tände den bengaliska elden på Borås Arena blev portad från alla Elfsborgsmatcher säsongen ut, vilket jag tycker är helt rätt. Sådana strikta regler är till för att följas, och jag är tämligen säker på att den som tände elden visste vad konsekvenserna kunde bli. Några dagar efter det inträffade läste jag på vigule.se att en skribent där tyckte att straffet var fel; han ville att den portade istället skulle få se matcherna tillsammans med en övervakare på arenan, och om han skötte sig säsongen ut, skulle han få säsongsbiljetter till nästa års hemmamatcher på Borås Arena från IF Elfsborg. Snacka om att gräva sin egen grav! Jag som ungdom är relativt säker på att hans förslag skulle uppmuntra vissa, med något mindre vett än mig, att fortsätta tända bengaliska eldar då de vet att de får säsongsbiljetter som "belöning". Det enda rätta i mitt tycke är att porta dem från arenaorna för en lång tid framöver.

Hatramsor ser jag dock inte lika skeptiskt till, för att sjunga saker som "hata, hata, hata Göteborg" tycker jag är helt okej, det ska ärligt sägas att även jag kan sjunga med lite smått i sådanda stygga sånger. Hatet till sina värsta konkurrenter, i synnerhet IFK Göteborg för vår egen del, tror jag aldrig kommer försvinna. Likaså relationen mellan Djurgården, AIK och Hammarby, ja ni förstår. I dessa sammanhang tycker jag man får hata sina motståndare, så länge det inte leder till allt för negativa konsekvenser. Att däremot sjunga "låt han dö", är inget jag gillar att Guliganerna sjunger. Jag är medveten om att de främst sjunger så då de anser att en motståndare har filmat, men det är inget att skämta om.

Revolutionens tid

Igår var jag på Gamla Ullevi, som jag hittills har varit ett dussintal gånger tidigare. Denna gång stod IFK Göteborg för motståndet. Jag ska inte heller idag recensera matchen, då det redan finns flera bra på Internet. 1-1 var för övrigt ett ganska rättvist resultat, även om vi borde avgjort i första halvlek. Jag kom till Ullevi redan klockan 16, för att vara säker på att få en sittplats. Vi utnyttjade nämligen Aftonbladets "Gå 2 betala för 1", och stod ensamma i denna kö i säkert en timme innan vi fick sällskap av andra som tänkt precis samma sak gällande inträdet. Då klockan slog 17.30 öppnades grinarna, men likväl spelarbussens två bussdörrar. Ur bussen klev samtliga Elfsborgsspelare, och där stod jag, två meter ifrån som ett barn på julafton. Jag fick snabbt upp kameran och började fota som aldrig förr, så spelarna måste ha trott att jag var någon utsändare från Aftonbladet eller dylikt. Tyvärr blev det inte så många bra bilder, men några fick jag allt! På bilden ovan ser ni Daniel Mobaeck, Joakim Sjöhage och Johan Sjöberg. Noterbart är att i dagens startelva är bara Mobaeck av dessa tre herrar ordinarie - förra året var det rena motsatsen. Hela vår backlinje är förresten helt annorlunda jämfört med förra året, och detta tror jag, är den största anledningen till varför Elfsborg i år är ett topplag. 14 insläppta mål på 16 matcher talar sitt tydliga språk. Inget ont om vare sig Martin Andersson eller Johan Sjöberg, men vårt helskånska mittbackspar håller en något högre nivå. Revolutionens tid har kommit,

Gubben jämte mig på arenan verkade för övrigt inte det minsta intresserad av matchen - han applåderade varken då Elfsborg gjorde mål eller då IFK Göteborg spelade sig till varma applåder. Det enda han kommenterade var publiksiffran, Bengt Anderssons pris som bästa spelare och Djurgårdens mål som visades på sotbilds-tv:n. Vad gör egentligen en sådan gubbe på på Gamla Ullevi?

Jo förresten, jag tog även en bild på Stefan Ishizakis ryggtavla, så om någon är intresserad av bilden kan ni kontakta mig via min mailadress linda_2001_@hotmail.com eller lämna en kommentar till denna post, så löser vi det.

Två nya vinnare är utsedda

Det har varit lite tyst kring min tävling den senaste tiden, vilket främst har berott på att Malmö-vinnaren inte hörde av sig, och att Halmstads BK inte har någon sida där de lägger upp supporterbilder. Men, nu har jag trots detta utsett två vinnare från vardera lag, nämligen Jacke för MFF Support och Jon för Kvastarna. Dessa intervjuer kommer ni kunna läsa på min blogg inom en snar framtid.

Hemma igen

För att inte trötta ut er för mycket tänker jag bara skriva en liten kort sammanfattning från min Turkietresa. Vi hade klarblå himmel varje dag förutom andra dagen, då åskade och blixtrade det faktiskt lite. Men i övrigt hade vi kring 35-40 grader varje dag och klarblå himmel. Hotellet kan man inte heller klaga på, ett hotell där allt ingick och standarden var mycket hög. Turkarna då? Ja vad ska man säga - dom var galna. Vill man få Turkar efter sig är blont hår att rekommendera. Lärde känna en på resan, han hette Serkan och var 21 år. Rätt trevlig pojke med härligt skratt, men lite väl...på. Elfsborgsmatchen mot Halmstad följde jag med nöje från ett Internetcafé, även om jag mycket hellre hade velat vara på Borås arena just då, men man kan inte få allt här i livet. Igårkväll åkte vi hem, och på flygplatsen gick jag stolt omkring och poserade med min gulsvarta Elfsborgskasse. Medgångssupporter? Nej. Hur som helst så såg jag måste avundsjuka blickar riktade mot min kasse. Men nu är jag hemma, med en lagom solbränna och en Elfsborgsabstinens som näst intill är omöjlig att beskriva i ord.

Senare under dagen kommer det upp en del tankar kring mötet mot IFK Göteborg på måndag.

Turkiet 8/16 - 8/23

Så var snart dagen kommen, imorgon åker jag till Turkiet! En veckas sol, bad och värme hägrar. Den senaste prognosen jag fick var 39 grader och sol. Jag kanske skriver en post från Turkiet, det lär tiden utvisa. Jag ska i alla fall följa mötena Helsingborg - Elfsborg och Elfsborg - Halmstad från ett Internetcafé, och då är det inte omöjligt att jag skriver en lägesrapport innan eller efter matchen här på min blogg.

Återkommer den 24:e augusti igen, missar då således Elfsborg-Halmstad till min stora förtvivlan, men min ersättare har lovat att sjunga på läktaren i 90 minuter, så det är ett litet plåster på såren. Nina kommer sköta sig utmärkt på Elfsborgsläktaren!

Jo förresten, hotellet vi ska bo på är ett femstjärnigt all inclusive-hotell.

Och. Jag såg en traktor i centrala Göteborg idag, det var lite kul (:

Ha det bra!

Vågar man drömma om guld?

Att drömma om guld gör vardagen så mycket enklare, men i gengäld kan man få en käftsmäll den dagen då man inser att guldet är förlorat. Vågar man då drömma om guld? Ja, i alla fall jag. I denna post ska jag försöka skriva mina tankar i ett neutralt perspektiv, vilket i och för sig inte är så lätt.

Nu är drygt halva Allsvenskan spelad och laget som har imponerat mest på mig är den allmäna idrottsklubben från Solna, AIK. Personligen trodde jag AIK skulle parkera på den nedre halvan i stort sett hela säsongen, med tanke på det spelarmaterial de har. Nu är visserligen bara halva Allsvenskan spelad, men jag är övertygad om att AIK kommer spela Royal League i vinter, alltså bland topp fem. De har inga direkta stjärnor, men som lag fungerar de jättebra tillsammans. IFK Göteborg och Djurgården har gjort precis det som krävts av dem. Jag hade i alla fall inte förväntat mig någon högre placering av dessa två lag än vad som nu är fallet. Hammarby då? Mycket stark inledning, men i takt med att laget försargas lär de åka ner ett par placeringar innan den Allsvenska säsongen är över. Chanko i all ära, men vad kan han tillföra laget då Runström lämnat? Det lär inte bli SM-guld i alla fall. Så har vi då laget med skyhöga förväntningar, Malmö FF. Ekonomin finns, spelarna likaså, men är det verkligen rätt spelare de har värvat? Möjligen på kort sikt. Se bara på värvningen av Junior, en duktig brasse förvisso som hittills gjort fyra mål, men att värva en 30-åring hade i alla fall inte jag hurrat för. Det känns dessutom lite som en Jurica Siljanoski-varning. Siljanoski hade säkerligen representerat minst tio klubbar innan han skrev på för Elfsborg, likaså Junior innan han skrev på för Malmö FF. Att spelare byter klubbar var och varannat år är för mig inget gott tecken. Sist men inte minst har vi Elfsborg, mitt lag och min största psssion i livet. Jag såg redan i träningsmatchen mot Halmstads BK i februari att något stort var på gång - aldrig tidigare har jag sett ett sådant passningsspel och rörelse i laget - och i synnerhet aldrig tidigare i en träningsmatch. 8-1-förlusten mot Djurgården var början på något stort, det kände jag på mig redan då. En påminnelse. Om att man inte får något gratis, varken i livet eller på fotbollsplanen. Övning ger färdighet. Trots detta är jag något överraskad, i postiv bemärkelse, nu efter 14 spelade omgångar. Jag trodde Elfsborgs lägstanivå var lägre. Jag trodde Elfsborgs underbara spel var kortvarigare än vad de nu visat upp. Jag trodde helt enkelt inte att Magnus Haglund var mogen för att ta sista steget i sin tränarkarriär. Jag hade fel.

Då ungefär en fjärdedel av Allsvenskan var spelad, strök många under att Elfsborg hittills inte hade mött de bra lagen. Många menade att Elfsborg skulle rasa ihop då de mötte lite bättre motstånd. Även jag, emellanåt. För vad är väl Örgryte och Öster i jämförelse med Hammarby och Malmö FF? Ingenting. Nu vet ni alla hur det gick i de två sistnämnda matcherna; 3-0 respektive 4-2. Vad ska nu övriga Sverige ha för ursäkter för Elfsborgs framgångar? Ja, nu vet jag. Det måste ju bero på konstgräset - alla förluster mot Elfsborg borta på Borås arena beror på konstgräset, eller "köpta domare". Så brukar i alla fall ursäkterna från dåliga förlorare heta, jag vill därför här poängtera att inte alla har dessa ursäkter, det finns faktisikt supportrar som öppet erkänner att de tycker Elfsborg spelar en attraktiv fotboll, vilket värmer mitt hjärta.

Om knappt tre månader är jag säker på att svenska mästarna stavas IF Elfsborg. Eller för att ta till ett gammalt ordspråk; bättre att ta ut segern i förskott, än ingen alls.


Skål för Elfsborg!

Vinnare 3 - MFF Support (uppdaterad)

Min tävling rullar på, och näst i tur står MFF Support. Om du känner igen vinnaren ber jag dig skriva hans mail i en kommentar till denna post. I annat fall uppmanar jag vinnaren att kontakta mig på min mailadress, linda_2001_@hotmail.com.

Bilden är nu uppdaterad och hämtad från mötet Malmö FF - IF Elfsborg istället för dito på Borås Arena i tisdags.

Jag saknar ord!

Detta var matchen allt skulle vända - Elfsborg skulle göra ett sedvanligt bottennapp då de som allra mest behövde en seger för att inte bli kvar på perrongen då serertåget avgått. Detta var matchen då Malmö FF skulle bryta sin förbannelse på konsgräs. Detta var dagen då Malmö FF skulle förstöra vår fest på arenan. Detta var dagen som inte blev som jag trott. Men nu äntligen har jag insett något jag aldrig innan vågat drömma om.

Årets Elfsborg är inget pannbandsgäng som nöjer sig med att spela lika mot topplagen. Elfsborg vill bevisa för fotbollssverige att vi på allvar vill slåss om medaljerna redan i år. Och äntligen verkar allt slit ge resultat. Backlinjen är säkrarheten själv, mittfältet regerar mot vilket Allsvenskt motstånd som helst, och på topp gör Matte ett oerhört bra jobb i det tysta. För att inte tala om Wiland, som i och för sig hade en mindre lyckad dag på jobbet igår, men som generellt sett har blivit en stabilare målvakt detta året, vilket är nödvändigt för fortsatta trepoängare mot toppkonkurrenter. Pannbanden blev kvar i Ryavallens omklädninhsrum. Jag saknar ord.

Jag tänker inte recensera matchen, det fixar journalisterna 100 gånger bättre än mig, men däremot vill jag skriva om lite andra saker kring matchen. Elfsborg har hämtat upp underläge två gånger och leder med 3-2. Matchuret står på dryga 70 minuter och Stefan Ishizaki, som var lysande igår, fixar straff. I sedvanlig ordning rotar jag fram min mobil, sätter igång kameran och riktar den mot Guliganerna. Mål nu, och Guliganerna skulle visa en oerhörd gädje från läktarplats. Det är nämligen dessa videoklipp jag brukar kolla på då livets känns tungt och då den Allsvenska abstinensen som mest gör sig påmind, framförallt mörka och kalla vinterkvällar. Detta är för mig den största glädjen man kan uppleva. Ja, nästan i alla fall. Holmén kliver fram till straffpunkten, tar små korta steg fram till bollen, och skjuter. Skottet gick i Jonas Sandqvists vänsterstolpe. Typsikt. Och, fråga mig inte varför jag kan namnet på Malmö FF:s målvakt.

Men, 4-2-målet kom tillslut. Då jag såg Samuel Holméns skott gå i mål blev jag alldeles stum. Tänk dig att du helt oväntat fått beskedet att din syster/bror har omkommit i en bilolycka (hemsk tanke, jag vet). Eller tänk dig att du köper en trisslot och har skrapat fram tre stycken likadana belopp - tre stycken 1 000 000. I ett sådant läga misstänker jag att du hade blivit stum, helt frånvarande och kännt en konstig smak i munnen. Precis så kände jag mig då Samuel Holmén gjorde 4-2-målet. Jag skrek inte ens då det rasslade i nätmaskerna. Jag saknade ord.

• • •

En Malmösupportrer skrev till mig på MSN nyss, och han var minst sagt avundsjuk på vårt underbare spel igår. Läs och njut:

m a c k a n säger:
Årets roligaste tabbe stavas A N D E R S S V E N S S O N

Linda - Kärleken stavas E l f s b o r g säger:
Jag trodde han stavades M a l m ö s e l v a

m a c k a n säger:
Han stavades?

Linda - Kärleken stavas E l f s b o r g säger:
Ja, Malmö som lag

Linda - Kärleken stavas E l f s b o r g säger:
Vi vann med 4-2, inse det istället för gå å drömma om Anders Svensson

m a c k a n säger:

jag ska inte bete mig som en dålig förlorare men vem fan är Anders Svensson?

Därefter blockade denne "Mackan" mig, härliga Malmö FF!

Väj ä Malmöe, Malmöe iff iff.

Ny match, nya poäng på spel

Ikväll gästas Elfsborg av Malmö FF. En match jag tror Malmö kommer vinna. Fråga mig inte varför, jag har haft samma känsla i flera dagar nu. Tyvärr. Med tanke på min obehagliga hallucination har jag mentalt förberett mig på en förlust, kanske mest beroende på att jag då kan tänka att vi inte har något att förlora under matchens 90 minuter. Jag tippas 2-0 till skåningarna.

Men misstro mig inte, allt annat än tre gulsvarta poäng idag är en missräkning med tanke på vårt spelarmaterial och Malmös minst sagt pinsamma facit på konstgräs. Men som sagt, någonting säger mig ändå att kvällen kommer sluta i tårar. Tyvärr.

Tränar, tränar inte - det är frågan

Idag var det tänkt att jag skulle se på Elfsborgs träning, som enligt elfsborg.se skulle börja klockan 17.00. Jättebra träningstid, tänkte jag. För träningarna som börjar klockan 10.00 är på tok för tidiga för min smak - då sover jag som bäst. Hur som helst, jag kom till arenan klockan fem, och begav mig till kortsidan där bortasupportrarna brukar vara, eftersom grindarna till arenan brukar stå vidöppna för allmänheten just där. Från en liten snäv vinkel kunde man se in i arenan, och där såg jag betydligt mer folk än vad som vore rimligt för en helt vanlig Elfsborgsträning. Dessutom satt det en man i en biljettkassa, och det var i denna stund jag insåg att något inte stämde. Efter en stunds tänkande bestämde jag mig för att fråga mannen vad det var för något inne på arenan. "Det är match mellan Norrby och Kristianstads FF" svarade han stolt och bjöd på ett leende där man kunde se vad han ätit till frukost, ja ni fattar.

I Borås finns det bara ett lag, och därför vore det tjänstefel av mig att gå in på arenan för att se en match i division 1 södra där hemmalaget heter Norrby IF.

Jag fortsatte runda Borås arena, och senare även Ryavallen. Inte kunde de väl träna på Ryavalles underbara gräsmatta, när de ska förbereda sig för en match på konstgräs? Så var heller icke fallet. Ryavallen var lika ödslig som vår sommarstuga är på vintrarna. Jag gick vidare. Vidare mot Sjuhäradshallen, en stor och relativt nybyggd inomhushall med konstgräs. Inte kunde väl de träna inomhus en solig sommardag, när de ska förbereda sig för en match ute på konstgräs? Dörren till Sjuhäradshallen var låst, och därmed fick jag även min andra teori bekräftad. Hela tiden kunde man höra hur supportrarna ropade inifrån Borås arena. En gång trodde jag Norrby fick straff, för publiken ropade något enormt. Det visade sig dock senare att det var ett Norrbymål de jublade åt.

Här vill jag uppmana alla som kan identifiera sig med ordet "laglydig" att sluta läsa.

Jag ville inte bara åka hem, nu när jag väl var kring arenan. Jag hade heller inte med mig några pengar, men jag ville se lite på Norrbys match trots allt. Som plåster på såren, som det så fint heter. Men, inga pengar - ingen match.

Hela Ryvallen är omringad av ett stängsel, och på vissa ställen kring stängslet finns grindar med hänglås. Men vid en grind blänkte hänglåset med sin frånvaro. Ryavallen och Borås arena ligger vägg-i-vägg med varandra och det skulle inte vålla några problem med att ta sig in på arenan. Jag öppnade grinden, stängde den efter mig, gick upp på Ryavallens kortsideläktare, klättrade över ett uppskattningsvis 120 centimeters högt staket, vars tidigare funktion var att hindra publiken från att beträda planen, ja ni vet vilket staket jag syftar på. Därefter gick jag upp ett antal trappsteg på Ryavallens huvudläktare för att sedan gå ner lika många trappsteg igen. Där stod jag, och hade inte betalat någon entré (100 kronor). Jag kände mig en aning hemsk, men samtidigt oerhört busig. Nåväl, jag gick upp för arenans alla tappor och satte mig på en stol relativt nära planen. Hela tiden hade jag "är det inte Elfsborg som har träning?" inprogrammerat i min hjärna, om någon ordningsvakt (har div. 1-klubbar ens det?) skulle få för sig att fråga efter min biljett. Ordningsvakter måste väl godta en sådan "bortförklaring" från en blondin som enligt rykte inte ska hålla så mycket högre nivå på sina uttalanden än just "är det inte Elfsborg som har träning?". Det kom aldrig någon ordningsvakt, och jag kunde därför avnjuta den sista halvtimmen som återstod av första halvlek utan att hetsa upp mig, innan jag åkte hem :)

Det som inte framgick i texten var att det inte var min idé, utan en annan Elfsborgares, som för dagen ville se Elfsborgs träning med mig. Så skyll inte på mig, skyll på henne (som det så fint heter). Det är synd att Norrby IF ska bli drabbade, bara för Elfsborg inte klarar av att skriva ner träningarnas korrekta tider och platser. Tyvärr.

En intervju med Jonas, GAIS

Namn: Jonas
Ålder: 23 år
Bor: Alingsås





Grattis till vinsten, hur känns det?
Tackar! Det känns bara bra. Man är ju inte så bortskämd med vinster som gaisare, hehe.

Hur länge har du följt GAIS?
Jag har hejat på GAIS hela mitt liv (pappa är gaisare), men det riktigt stora intresset tog fart nån gång för 8 år sen när jag var på en bortamatch i div. 2 (hade inte varit på en gaismatch på många år då). Vet inte vad det var som tog tag i mig men de nästan 2000 gaisarna runt den lilla planen bidrog mycket.

Favoritspelare i GAIS?
Svårt att bara välja en, gillar många. En ny favorit det här året är ju Ekunde. Mycket stabil mittback som jag tror kommer utvecklas ännu mer under Roland Nilsson. Sen så är ju spelare som Bobbie Friberg, Keene, Östberg mfl favoriter. Svårt att välja en som sagt.

Vilken spelare fruktar du mest i Elfsborg?
Vet inte om jag fruktar nån i Elfsborg direkt. Eftersom GAIS tyvärr har harvat i 1an och 2an de senaste åren så har jag lite dålig koll på lagen i allsvenskan. Blev dock mycket imponerad av Stefan Ishizaki i mötet med oss. Elfsborg är ett spelskickligt lag som kommer att vara med och slåss om guldet.

Lycka till i finalen!
Tack igen då =) Ser redan fram emot finalen!

Hur självisk är man?

Ikväll spelar Djurgården sin avgörande match i Champions League-kvalet. För motståndet står Ruzombero, ett lag jag aldrig tidigare hade hört talas om. Jag hade visserligen inte heller hört talas om Grand Canyon eller Golden Gate Bridge - innan jag själv besökte dessa två ställen - men det är en annan femma.

Som svensk medborgare borde man ju egentligen hoppas att det går bra för svenska lag ute i Europa. En svensk framgång medför många positiva konsekvenser, ja ni vet själva vilka jag kan tänkas syfta på, därför hoppar jag över den biten. Skulle Djurgården gå vidare från kvällens kvalomgång kommer det leda till att de får massa pengar, vilket på sikt inte är bra för Elfsborg och andra konkurerande klubbar. Ju fler pengar en klubb har, desto bättre spelarköp - eller? Personligen tycker jag inte det vore roligt om ett lag drar ifrån när det gäller den sportsliga biten, vilket skulle kunna bli fallet om Djurgården går långt i Champions League (vilket i och för sig känns väldigt orimligt med tanke på att de inte ens kan vinna mot lag som ÖIS). Dessutom skulle jag inte orka med massa Djurgårdare som kommer med likartade kommentarer i stil med "vi spelar i Europa, det kommer ni aldrig göra". Så tyvärr Djurgården, ikväll håller jag en tumme för det där slovenska laget som jag redan glömt namnet på.

Nästa år är det tänkt att Elfsborg ska spela Champions League-kval, men för att vi först och främst ska ha en chans att vinna Allsvenskan måste Anders Svensson stanna kvar i klubben. Det sägs att en spelare inte gör ett helt lag, vilket i och för sig är sant, men han är ovärdelig för vår offensiv. Så nu är det bara att hoppas att FIFA godkänner konstgräs, att Anders stannar kvar i klubben, och att alla Boråsare är på plats på Borås arena den 8 augusti klockan 20.00 för att se segertåget avgå - påväg mot något som stavas S M - g u l d.
Jag. Ryser.

Vinnare 2 - Makrillarna

Den förste vinnaren är korad, och tävlingen rullar på. Näst i tur står GAIS, laget vi krossade med hela 3-0 på ett soldränkt Gamla Ullevi. I sedvanlig ordning ber jag vinnaren kontakta mig via linda_2001_@hotmail.com. Det går även bra att maila dito om ni känner igen personen på bilden. Tyvärr har GAIS inget forum på Svenskafans, och man får heller inte göra reklam för andra hemsidor på ett GAIS-forum jag hittade ( www.gais.nu/guest ). Så jag befarar att det kommer bli svårt att kora en Makrill-vinnare.

En intervju med Martin, Hammarby IF

Namn: Martin Matsson
Ålder: 18 år
Bor: Stockholm





Grattis till vinsten, hur känns det?
Hehe, det känns väldigt smickrande. Hade ingen aning om den här tävlingen men det är kul!

Hur länge har du följt Hammarby IF?
Länge. 1993 såg jag min första match. Det är en sjukt inramning när Bajen spelar hemma som borta. Det var grymt tyckte jag redan i 5 års ålder och det blir bättre och bättre varje år.

Favoritspelare i Hammarby?
Max von Schlebrügge.

Vilken spelare fruktar du mest i Elfsborg?
Fruktar sällan spelare i andra lag faktiskt. Så jag kan inte säga att jag fruktar någon, men Samuel Holmen är en bra spelare.

Lycka till i finalen!
Tack så mycket, ser fram emot finalen.